Jag är inte stolt över mitt förflutna. Inte alls. Och jag vill inte att folk ska ta upp det. För jag mår dåligt av det. Det är ju liksom inte alls så att jag redan tänker på det alldeles för mycket eller så. Nej absolut inte. Jo det gör jag. Ingen annan behöver påinna mig om mina misstag. Jag vet dem alldeles för bra själv. 

Vart jag står nu?

Jag är utmattad. Allt jag gör är att försöka fly från den här platsen. Jag trivs inte. Jag vill inte vara här. Jag vill vara så långt här ifrån som möjligt. Och just nu är det just det som får mig att må dåligt. Magkatarr (antagligen) och huvudvärk. Ibland kan jag gå hela eftermiddagen och kvällen utan att äta. Och för mig är det konstigt för jag är inte typen som svälter mig själv. Det här ju inte saken bättre. Jag är i en ond cirkel. Och jag kommer inte komma ur den så länge jag stannar här. Just nu vill jag bara få bort mina saker här ifrån och komma hem. För där mår jag faktiskt bra.

Jag vet inte hur jag mådde för ett år sedan. Hur det var då. Jag har ingen aning idag. Men jag tror faktiskt inte att jag mådde så bra då. Jag kan inte säga att jag gör det idag heller. Jag vet inte ens om jag mår bättre eller sämre. Men jag har lärt mig mycket och jag står nog inte på samma plats idag som jag gjorde för ett år sedan. 

Jag kan inte fatta!!!
Fatta att det snart gått ett år
Fatta att sanningen är att du fortfarande har mitt hjärta
Fatta att jag vill ha dig
Fatta att jag faktiskt trodde att jag var över dig, fast jag egentligen är så långt ifrån att vara det
Fatta att jag verkligen vill att det ska bli vi efter all denna tid som gått
Så mycket skit
Så mycket bull
Så mycket jag har fått ta på grund av dig
Så mycket jag har gråtit på grund av dig
Man fatta vad jag har längtat
Och älskat
Hoppats
Att det faktiskt ska bli vi
Igen
Ännu en gång
Även efter allt du gjort mot mig
Så kommer alltid vad du fick mig att känna överväga allt

Hittade denna texten nu när jag skulle skapa ett nytt dokument. Vet bara att jag skrev den typ i augusti förra året. Men varför vet jag inte. Var det vad jag kände då eller bara till en historia jag påbörjat?

Mina läppar möter hans och basen släpps medans omvärlden försvinner som den alltid gör när jag kysser honom. Hans läppar pressade mot mina. Den där känslan får allt annat att kännas oviktigt och litet. Den känslan som får en att känna som om man står på toppen av världen och inget kan längre nå en. Man vill bara stanna där

Det är nog tanken av hur det kunde ha varit som gnager på mig.
Hur han hade varit.
Hur det hade varit.
Hur vi hade varit.
Bara hur det hade varit alltså.

Jag vet att det inte är vi två.

Det var aldrig vi två.

Men varför känns det som som vissa saker är våra?

Den där låten som påminner om oss.

Våra glasögon vi pratade om den där kvällen.

Den där kepsen du fortfarande använder.

Tänker du på mig när du ser den?

För jag tänker på dig hela tiden.

Allt påminner mig om dig.

Men det som toppar allt...

Det som verkligen får allt att komma tillbaka.

Det är ciggaretterna för de smakar som dig. 

Och inget annat får mig att komma så nära dig som dem gör.