Jag har insett att det handlar om allt förutom sexet. För sexet är bara en plus grej. Så känner jag i alla fall just nu.

Busshållsplatsen är borta! Den där vår resa hem till dig började. Där förspelet började. Jag kommer inte ihåg mycket. Men jag vet att allt var underbart.

Att åka buss mitt i natten är mysigt. Men att åka buss mitt i natten med killen man gillar är underbart. Finns inget bättre.

Jag har så underbara minnen ifrån den kvällen

Vi sitter på soffan i någons trädgård tillsammans

Tätt intill varandra

Pratar om allt och inget

Plötsligt hänger den här killen över oss

Övertalar mig att köra denna dumma leken

Han visste att jag skulle förlora

Det vär väll därför han gav mig det bästa tröstpriset

För det var underbart att förlora

Att inse att man blivit totalt lurad

Det kanske var första gången jag blivit glad över att förlora

För det som hände sen...

Det hade jag väntat på i över en månad

Att mina läppar skulle möta hans

Det är en av de få saker jag kommer ihåg. Jag minns utdrag av kvällen. Inga detaljer. Det kanske är bra dock. För om detta gör ont. Hur ont hade det inte  då gjort om jag hade kommit ihåg varenda sekund.

Denna veckan har gått upp och ned kan man väl säga. Men jag tror allt blir bättre. Jag måste bara ge det tid.

Måste bara dela denna dialogen, som jag bara kanske precis hittade på:

Mamma: "Varför sitter du med mobilen hela tiden? Kan du inte bara lägga undan den nu?!

Jag: "Så du vill hellre att jag åker till min pojkvän och blir hög med honom än att smsa med honom? Nej, jag trodde inte det."

Det känns som om det verkligen hjälpte att gråta ut igår kväll. Jag bara grät och grät innan jag somnade. Men idag mår jag så mycket bättre. Det gör fortfarande ont dock. Att se bilderna på Facebook av på honom. Att veta att jag hade honom och lät han glida undan. Men om sanningen ska fram så kunde jag nog inte gjort på något annat sätt. För i så fall hade det kanske blivit värre till och med. Så jag tror ändå det är bäst så här.