Om någon frågar om honom eller undrar vad som hände. Vad ska man säga? Att vi hade ihop det några gånger? Att jag var dum? Att jag alltid faller för snabbt och för hårt? Jag vet inte. Jag vet ingenting längre. Allting är så oklart.
Om någon frågar hur allting är nu, om jag gillar honom? Vad ska jag svara? Att känslor bara inte försvinner? Att det är svårt att ignorera så djupa sår? Att människor lämnar men minnena stannar? Jag vet inte. Jag vet inte alls längre. Allt är bara en stor röra.

Min topp fem är helt off. Så det kommer väl bara bli av då jag känner för det. Men istället kommer jag lägga upp lite låtar som jag hittat och som jag tycker är värda ett försök. Om jag lyckas vet jag inte. Men detta ger inte lika mycket press.

Han försvinner faktiskt bara längre ifrån mig hela tiden. Det känns som om han är så långt ifrån som han kan komma. När jag såg honom igår så kände jag bara hat. Förutom när jag ser hans armar. För då känner jag bara so sexy. Men annars bara hat. Så jävla förbannad jag blev på honom. Han kan inte göra så. Han får inte.

Så jävla arg. Han är ett svin. Han iggar mig. Men anser ändå att han har rätt att glo på mig. Sen förstör han för andra. Han kan inte ta ettorna. Supa ner dem. Gör bara inte det. Du är en stor idiot. Fatta att dem inte klarar det du kan. Han fattar säkert det. Men han gör det ändå. Så länge han inte stör mig så bryr jag mig inte. Men när han gör sånt mot bra människor. Då är det så fel. Det är det som gör mig så arg. För han är inte bra. Inte för mig. Inte för någon.

Cigg. Cigg. Cigg. Det är nice! Okej, nu vet i princip alla tvåor om att jag röker! Tummen upp! LOL! Nej, egentligen klagar alla. Det är så dumt säger dem. Det kanske är sant. Men det är så gott ju. Jag sa det till bästisen igår när hon klagade "Du dör. Jag dör. Det kvittar om jag tar en cigg då och då. För vi kommer alla dö i slutet. Hon sa inte så mycket om det..

Han tittar så. Jag ser det. Vi fick verkligen ögonkontakt i matsalen under lunchen innan idag. Och jag märker det hela tiden

Det är 3 månader sen första gången med honom idag. Det bara slog mig!

Han är överallt och jag vet inte hur mycket längre jag klarar det. Hela matsalen luktar han. Varenda gång jag blundar ser jag han. Allt är om han. Han. Han. Han. Jag kommer inte ifrån det. Morgon. Förmiddag. Lunch. Eftermiddag. Middag. Kväll. Kvällsfika. Natt. Hela tiden. Och om han inte är här så är han i mitt huvud. Han är så jävla perfekt. I alla fall i mina ögon. Och allt kommer tillbaka. Bit för bit i hans närhet. Allt jag borde glömma kommer upp till ytan. Kvällsfikan. Han i mig. Förmiddag. Hur han smakar. Middag. Genom Malmö mitt i natten. Dra upp hans byxor.TeamWork Hans lukt. Allt kommer tillbaka. Precis som om någon häller iskallt vatten över mig. Varenda jävla dag. Ibland känns det som om där är något. Men ibland känns det också som om han har satt upp en fet jävla mur runt sig. Han pratar med alla. Men inte mig. Han vet att jag är blyg. Varför kan inte han ta första steget. För jag vill inte må så här. Det suger. Ibland får han mig dock så jävla glad. Bara genom något litet. Men dipparna är fler. Jag gissade att det skulle bli jobbigt men inte så här jobbigt. För jag mådde ändå bra precis innan skolan började.Jag mådde toppen. Och det är där jag varit och vänt totalt. Och jag orkar inte kämpa för något som inte är värt det. Men han är så fin ju. Vill ju bara ha honom. Även fast vi inte är menade. Jag vet det. Men jag vill ha han ändå-