Hittade denna texten nu när jag skulle skapa ett nytt dokument. Vet bara att jag skrev den typ i augusti förra året. Men varför vet jag inte. Var det vad jag kände då eller bara till en historia jag påbörjat?

Mina läppar möter hans och basen släpps medans omvärlden försvinner som den alltid gör när jag kysser honom. Hans läppar pressade mot mina. Den där känslan får allt annat att kännas oviktigt och litet. Den känslan som får en att känna som om man står på toppen av världen och inget kan längre nå en. Man vill bara stanna där

Det är nog tanken av hur det kunde ha varit som gnager på mig.
Hur han hade varit.
Hur det hade varit.
Hur vi hade varit.
Bara hur det hade varit alltså.

Jag vet att det inte är vi två.

Det var aldrig vi två.

Men varför känns det som som vissa saker är våra?

Den där låten som påminner om oss.

Våra glasögon vi pratade om den där kvällen.

Den där kepsen du fortfarande använder.

Tänker du på mig när du ser den?

För jag tänker på dig hela tiden.

Allt påminner mig om dig.

Men det som toppar allt...

Det som verkligen får allt att komma tillbaka.

Det är ciggaretterna för de smakar som dig. 

Och inget annat får mig att komma så nära dig som dem gör.

Jag vet att jag borde börja skriva här igen. Men det är svårt jag lyckas ett tag med bra uppdatering men sen slutar jag bara igen. Jag vill i alla fall försöka igen. Men var ska jag börja nu. Jag har väl inte skrivit något ordentligt på ungefär ett halvår. Och det känns som om jag måste ha med hela historian. Annars är det väl inte lönt?? Vi får väl se vart jag börjar om jag ens börjar.