Okej så här är det...var på 18-års fest igår kväll. Superkul verkligen. Värden borde få beröm för hon lyckades verkligen. Jag hade jättekul. Jag kände nästan alla där och pratade nästan med alla också. Vissa förvånade mig och var helt annorlunda fast på ett bra sätt. Men jag hade ju bjudit in honom och jag var så nervös. För jag visste inte hur jag skulle hantera det. Men det gick väldigt bra faktiskt. Det också. Allt gick som planerat. Snackade lite med han under kvällen. Inget allvarligt. Har insett att han är hur öppen som helst och skämms inte för något. Han pratar hur öppet som helst om att vi har gjort det. Men jag bryr mig nog inte. Fast jag måste säga att det känns konstigt. Är så van vid att alla inte behöver veta om sånt. Men så skriker han ut det. Jag kanske gillar det. Vem vet?! 

Jag fick varningar av en tjej under kvällen om att han inte är bra. Men jag vet det. Jag vet ju. Ändå är det något som gör att jag dras till det. Det är väl något med Bad Boys ändå!

Allt gick i alla fall som planerat. Jag följde med honom hem. Vilket var skönt för jag slapp bli besviken då. För det var vad jag ville skulle hända ju. Jag fattar ingenting. För jag tycker jag drack mer än vanligt men jag var så klar i skallen. Vilket var tur. Annars hade vi fått sova i några buskar eller något. Haha! Men han var helt underbar. Han var verkligen det. Han var precis lagom på mig i början när vi lämnade festen. Jag gillar verkligen det. Jag hade så kul på vägen hem till honom. Först buss. Sen tåg. Sist taxi. På bussen och tåget hånglade vi hur mycket som helst. Han försökte nästan slita av mina kläder redan på tåget. Men han var dock väldigt full. Jag älskar verkligen hans längd. Den är precis lagom. Den passar så bra ihop med min. Jag når upp till hans axlar. Så behöver egentligen inte stå på tå för att kyssa honom. Älskar långa killar liksom. Så jag sov hos honom. Älskar att sova med honom. Vi gjorde ju lite mer än att sova. Just då gillade jag honom så mycket. Men sen skulle jag ju dra där ifrån och allt bara blev så fel. Han skjutsade mig till stationen och lämnade mig där. Jag ville heller inte tvinga honom att följa mig. Så han släppte mig där och lämnade mig. Jag bröt ihop direkt när jag satt mig ner vid stationen. Som tur var att jag var där själv. Jag bröt ihop för att jag kände mig lämnad och dissad. Jag vet inte ens om jag var det. Men jag fick känslan av att vad det än var vi hade att det var slut. Så jag grät där på stationen. På tåget. Och nästan i bilen sista biten. Sen i duschen. Då jag fick ett rejält sammanbrott. Jag kunde knappt andas. Sen i sängen innan jag somnade. Sen nu när jag skriver detta. Det känns rätt hopplöst säger jag bara och det känns också som om jag inte kan göra något åt det. Jag får väl bara vänta ock se vad som händer. Mer kan jag nog inte göra just nu. Jag vet inte ens om jag vill göra något mer på grund av hur dåligt jag mår just nu så är jag nog inte så villig att försöka just nu. Med honom.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är inte stolt över mitt förflutna. Inte alls. Och jag vill inte att folk ska ta upp det. För jag mår dåligt av det. Det är ju liksom inte alls så att jag redan tänker på det alldeles för mycket eller så. Nej absolut inte. Jo det gör jag. Ingen an...

Vart jag står nu? Jag är utmattad. Allt jag gör är att försöka fly från den här platsen. Jag trivs inte. Jag vill inte vara här. Jag vill vara så långt här ifrån som möjligt. Och just nu är det just det som får mig att må dåligt. Magkatarr (antagli...

Jag vet inte hur jag mådde för ett år sedan. Hur det var då. Jag har ingen aning idag. Men jag tror faktiskt inte att jag mådde så bra då. Jag kan inte säga att jag gör det idag heller. Jag vet inte ens om jag mår bättre eller sämre. Men jag har lärt...

Jag kan inte fatta!!! Fatta att det snart gått ett år Fatta att sanningen är att du fortfarande har mitt hjärta Fatta att jag vill ha dig Fatta att jag faktiskt trodde att jag var över dig, fast jag egentligen är så långt ifrån att vara det Fa...

Hittade denna texten nu när jag skulle skapa ett nytt dokument. Vet bara att jag skrev den typ i augusti förra året. Men varför vet jag inte. Var det vad jag kände då eller bara till en historia jag påbörjat?   Mina läppar möter hans och basen sl...