Japp, första dagen i skolan avklarad. Träffa alla var jättekul. Men allt annat känns så fel bara. Jag har inte mått såhär dåligt sen han släppte av mig vid stationen. Detta är som det. Om inte värre.

Redan i morse när alla andra började komma kände jag att det var helt fel att bo här. Vad gör jag här liksom! Jag känner mig så utestängd. Så iggad av alla. Första dagen och jag mår likadant som jag gjorde i början av förra året. Om inte värre. Helt jävla hopplöst. Jag pallar inte.

Vad har jag någonsin gjort för att förtjäna detta? Jag är alltid snäll mot alla och gör nästan inga fel. Varför får jag det så här? Speciellt när alla vet att jag inte klarar det. Överallt och han bara iggar mig totalt. Jag trodde faktiskt han var bättre än så. Men tydligen inte. Vi stod bredvid varandra i matkön och jag ville bara skrika "Kan du inte ens säga hej ditt svin?". Varför???!!! Vad gör jag för fel. Det blir alltid såhär. Och jag mår alltid lika dåligt varje gång. Men jag tror det här är värre än någonsin. Jag dör! Jag drunknar! Varför bryr sig ingen???

Japp japp, imorgon börjar skolan och jag ska flytta in redan idag. Ikväll!  Har börjat längta sjukt mycket faktiskt. Jag vill veta hur allt blir bra. Om allt blir bättre. Jag hoppas. Jag vill träffa alla igen. Saknar dem. Saknar honom. Jag vet att jag antagligen inte kommer få honom. Och det kanske inte blir någon tredje gång. Men, som sagt jag hoppas. Jag kommer i alla fall få se hans sexiga... Okej hela sexiga han. Allting. Vill bara tillbaka dit nu.

Jag minns den som om den vore igår. Med tanke på hur dåligt minne jag har då. Haha! Har börjat tänka på den ännu mer hur perfekt den var. Jag älskar den. Jag vill ha tillbaka den.

Kände bara för att lägga till en låt. Tyckte denna passade in!

Jag vet att uppdateringen är dålig som vanligt. Men antagligen så händer det inte så mycket roligt. I alla fall inget som är tillräckligt roligt att dela här. Men aja. Igår kväll insåg att de utslag som kliat så mycket antagligen är på grund av mina p-piller. Vilket betyder att jag kanske måste byta. Vilket jag egentligen inte vill. Men de kommer antagligen tvinga mig.

Jag vill vara en Transformer. En sån som de sjunger om. En sån som har varit nere på botten och vänt. Sen blivit 1000 gånger bättre. Alltså en Transformer.

Jag ler vid tanken av honom. Jag kommer ihåg att mina händer var i hans svettiga hår. Vill tillbaka till den kvällen. Jag vill bara ha honom. Hela han. Varför kan det inte bara vara så? Hoppas på att det blir så i framtiden i alla fall. Jag vet att där finns en chans. Den chansen kanske är väldigt liten. Men den finns.

Jag är nog kär i han ändå. Även fast det gör ont. Vissa säger att älska fel person gör ont. Han kanske inte är den rätta. Men andra säger att det gör ont även om det är rätt eller fel. Så det är väl bara till att släppa allt och lita på magkänslan då.