Han har mitt nummer!!! Hoppas han ringer så att jag får höra hans röst. Livlig fanatasi. Men hoppas han gör det.

Min feta analys av igår kväll:

Ett gäng killar ifrån skolan hade typ en kill kväll. Men bestämde sig efter ett tag att försöka få dit några tjejer. De skrev det på Facebook. Jag såg det. Det var han som skrev det. På svenska. Så först fick jag ett utbrott över att han tydligen kunde skriva på svenska. Men nu har jag insett att det var ju inte han som skrev det. Utan någon av de andra killarna såklart. Sen efter att jag sett det så såg jag att jag hade fått ett meddelande. Tanken att det var han som skrivit flög igenom mitt huvud men lämnade nog rätt snabbt. Sen när jag fick upp mina meddelanden så var det faktiskt han som skrivit. han är så förutsägbar. Han frågade ju om jag ville komma dit och att jag kunde ta med mig en kompis. Till hans kompisar då. Men eftersom vi var på tjejkväll så kunde vi ju inte dissa dem. å det blev ju inget. Men han hant få mitt nummer och ringa mig. Så underbart att höra hans röst. Synd bara att jag var så förvirrad. 

Okej, det var vad som hände, ungefär. Nu kommer den riktiga analysen:

Så de skulle alltså få dit tjejer så att de kunde få till det såklart. Ingen stor chock. Och han valde att skriva till mig. Det måste ju betyda något? Kanske inte mycket. Men om man tänker på att en av de andra killarna frågade en tjej ifrån min klass som han tydligen är intresserad av så får jag känslan av att det har något med honom att göra också. Och det verkade som om han verkligen ville ha mig där. Han var verkligen på mig om att jag skulle komma. Men jag är mest bara glad för att han tänker på mig och att han faktiskt kanske är lie intresserad ändå. 

Vad tror ni? Inbillar jag mig bara eller? Jag kanske bara har väldigt livlig fantasi, snälle vill höra era åsikter?

Han skrev ikväll. Han ville att jag skulle komma på en "fest" och ta med mig en kompis/kompisar. Men ikväll var allt emot oss. Jag ville jättegärna. Men det hade bara aldrig gått ändå.
Men den stora saken är att jag hörde hans röst! Han bad om mitt nummer och ringde mig! Jag pratade med honom på telefon! Han har mitt nummer. Fuck bara att jag var så exalterad och sen hade jag drukigt lite också. Jag blev lite sur dock när tjejkvällens värd tog telefonen ifrån mig. Jag fick inte ens säga hejdå.

Alltså man brukar ju säga att killar kan lätt ha sex utan känslor. Men är det verkligen sant? Eller är det bara vi tjejer som har överdrivet mycket känslor? Om det är sant om killar så fattar jag verkligen inte hur dem lyckas. Hur kan dem ha sex med en tjej utan att känna något före eller efter? Hur är det ens möjligt?
Men det kan ju också vara så att jag har så mycket känslor. Jag har inte gjort det utan att mina känslor har varit eller blivit inblandade.

Jag tror inte jag har gråtit så här mycket som jag gjorde i början av veckan på länge. I tisdags var det en månad sedan allt hände. Och det känns som en evighet. Jag är trött på att inte veta när. Eller om det ens kommer hända. Jag drömmer om han på dagarna. Jag drömmer om honom på nätterna. Jag drömmer om hur det blir när jag träffar honom. I första drömmen så blev vi faktiskt ihop. Jag blev nästan galen dagarna efter för jag trodde drömmen försökte säga mig något. Men nu den senaste så sa han till mig att backa. Jag vet inte längre om jag var vaken eller om jag sov när jag drömde vidare. Det börjar i alla fall bli riktigt jobbigt nu. Det känns som om det verkligen börjar göra ont.

Om två dagar har det gått en månad! Känns inte som om nånting blir lättare med tiden. Det känns som om allt bara blir värre. Jag tänker bara mer på honom hela tiden. Tänker på hur rätt allt kändes med honom och det är inte något jag känt tidigare (eller efter det).Så jag kan inte släppa det. Allt bara känns så hopplöst. För hur kunde något så fel kännas så rätt? Men det är väl bara jag som känner så. Men jag är tjej och jag överanalyserar allt. Så enligt mig måste något ha varit rätt. För honom också. Eftersom han vill igen. Alltså kan det inte ha varit så fel. Mitt huvud och mitt hjärta är bara riktigt förstört just nu.

Något har hänt på Facebook. Men jag vill inte ens se vad. För jag kommer inte orka med om det inte har något med honom att göra. Och jag vet att det inte har det.

Facebook har blivit mitt liv. Jag har inget bättre för mig än att titta vad som händer eller se om han är inloggad. Och om han är det så hoppas jag inerligt att han ska skriva till mig så jag slipper skriva först. Men så i nästa sekund är han offline. Jg hatar det. Att jag har blivit så beroende av det.

Jag vet inte hur mycket längre till jag klarar det här. Känns som om jag är nära min gräns nu. Och seriöst så vet jag inte hur mycket till jag klarar innan jag bryter ihop totalt. Jag vet att jag är på väg dit nu. Sakta men säkert. Jag känner knappt inte för att träffa mina kompisar. Allt jag tänker på är honom. Han lämnar inte mitt huvud. Inte en sekund. Allt jag vill är att vara med honom. Jag tror jag skulle kunna göra vad som helst så länge jag är med honom. Men mest av allt så vill jag bara ligga i sängen med honom. Titta på en film och bara mysa. Kyssa hans läppar som jag inte kan glömma och saknar så otroligt mycket. Jag vill bara var i ett rum med honom och låta omvärlden försvinna.