Nu spenderar vi bara tid med varandra och jag älskar att göra det. Det är den bästa tiden på dagen. Då jag får vara med honom. Det ända som stör mig med detta är att alla andra ska lägga sina näsor i blöt. Att de vill veta allt och att de tror att de vet allt. Men det förstör inte oss. Vi skämtar med dem eller iggar dem. De tror så galna saker.

Sättet vi kom ut som ett par på kanske var lite konstigt. Men det var väl det bästa att göra det tidigt också. På så sätt slippa onödigt viskande och skitsnack. Och frågorna såklart.

Det var fredag och skolans insparksfest. Jag gick dit med honom. I början av kvällen sa en kille "Så jag tänker göra det riktigt obekvämt nu men är ni ihop?" Ingen av oss riktigt svarade för vi hade liksom inte direkt pratat om det. Sen i slutet av kvällen pratade han öppet om vårt förhållande och sa att vi var ihop och att vi hade varit det i en vecka. Utan att tveka. Kankse var det alkoholen. Men att han sa det så fick jag en riktig tankeställare. Att nu är allt på riktigt. Är jag redo för det? Är jag tillräckligt läkt för det här? Tänk så blir någon sårad? För jag visste att det inte bara var mitt hjärta som stod på spel denna gången. Hans är faktiskt också med i spelat. Jag var väl fortfarande rädd för att bli sårad. 

Jag tänkte över helgen och blev väl antagligen helt trött på grund av hur mycket jag tänkte. Det var väl då på något sätt jag bestämmde mig för att verkligen sattsa. Ta denna risken. Då jag antingen kommer att falla eller flyga. Jag ville så gärna se vart det kunde leda. För jag mådde så bra av att vara med honom. Och hur glad jag blev sen när jag såg han efter den helgen. Den kärleken. Det är fortfarande så när jag ser honom efter helgen. Eller när jag hör hans röst genom mobilen. Jag ler så stort och blir så otroligt glad. Jag vill inte att det ska ta slut.

Efter den första kvällen fortsatte det bara att gå uppåt. Och jag hoppas på att det fortsätter göra det. Det gjorde jag ända sedan början och det var väl det som fick mig att känna mig sårbar. Just över att jag hoppades att det skulle fortsätta. Att jag kanske fick för höga förhoppningar om oss. Men jag började verkligen gilla honom och ville ha honom nära. Jag tror faktiskt att jag satte upp en liten mur runt mig och den är nog ännu inte riktigt riven. Men även fast jag satte upp den här muren så tror jag att där fanns små hål. För hel var den nog inte. För dum var jag som släppte in honom helt så tidigt ändå. Att jag ökade chansen att bli sårad så tidigt som jag gjorde. Vi hade sex så pass tidigt och jag vet att det hade kunnat förstöra mig totalt. Ändå gjorde vi det. Min stora rädsla var väl att bli utnyttjad som jag har blivit tidigare. Men han sa att han skulle stanna. Att han inte skulle någonstans. Och än så länge har han hållt det han sagt och jag gillar honom mer för varje dag som går.

Så nu vet ni hur allt började. Nu tänker jag fortsätta med vår historia i småbitar för jag vill dela min glädje. Jag vill kunna se tillbaka, visa, att jag verkligen älskar den här killen för det han gör med mig och vad han får mig att känna.

Den där kvällen då allt förändrades. Jag vet att jag kanske betedde mig dumt eller var hård. Jag vet inte. Men allt jag egentligen ville var att du skulle göra precis som du gjorde. Att du skulle stanna hos mig hela natten. Och det gjorde du. Kanske det inte blev precis som jag ville. Men vad det ledde till blev så mycket mer än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Allt jag ville var att ha dig nära. Der vill jag fortfarande. Så förlåt om jag fick dig att tro att jag ville något annat. För det ville jag aldrig.

Så allting håller på att vända och allt förändrades under en kväll. Det var kvällen han kom in i mitt liv och blev en del av det. Sen dess har allt gått uppåt och jag mår så bra av att vara nära honom. Och han har stått ut med mig i en månad nu och jag är så otroligt glad för att han har gjort det.  Att han har valt att göra det även fast jag kanske inte är så älskvärd ibland och även fast jag har mina mörka sidor. Och jag önskar så innerligt att han vill stanna så mycket längre än bara denna korta tiden.

Så mycket har hänt sedan skolan började igen. Och jag vet inte hur mycket utav det jag har skrivit här. Hur mycket jag egentligen har delat med mig. Jag har gått igenom depression och ensamhet. Varit nere på bottnen har det känts som. Men jag lyckades börja min väg upp igen. Och nu fortsätter jag bara att klättra.  Jag har varit där nere och det är ingen plats jag vill stanna på. Jag vill ta mig upp till toppen. Känna att jag lever. Jag vet att jag är på rätt väg. Och just nu är nog det allt som räknas. 

Denna låtenm påminer lite om det jag skrev och hur jag känner. Sen så är den otroligt bra och så blir man glad av den.

Jag vet att jag har jättedålig uppdatering hela tiden. Men sen gör jag ju också detta för mig själv mest. Så det är väl inte helt fel. För jag vet att jag skriver mycket för att jag mår dåligt. Och just nu kan jag faktiskt säga att jag mår bättre än vad jag gjort på länge. I alla fall om man tänker att jag mår bra under en längre period. Det känns så bra att faktiskt göra det. Men sen finns det alltid de dagarnaallting kommer tillbaka och dem dagarna är hemska. Just nu känner jag så. Jag mår riktigt dåligt. Jag bröt ihop på vägen till skolan. Jag gör det nu. Jag vet inte ens varfö. Det finns ingen anledning. Jag mår bara piss.