Ska försöka fatta mig kort nu.

Hela dagen har jag gått runt och typ småflörtat med honom på vårat sätt. Vilket har gjort saken mindre smärtsamt. Vilket det är när han iggar mig. Så nu ligger jag här själv efter lite mer småflörtande vilket jag trodde skulle leda till en övernattning. Men jag har alltid alldeles för höga tankar om honom. Men på något konstigt sätt känns det ändå skönt. För nu kanske jag slipper må dåligt imon. Och jag måste verkligen vara pigg tills imon. Engelska nationella imon direkt på morgonen.

Just nu är jag rätt kluven! Min hjärna säger att det är bara att glömma allt. Men något annat inom mig säger att jag vill ha honom här. Det är alltid samma sak: han säger att han gillar mig, släpper in mig och jag faller för det varenda gång. Sen måste jag resa mig upp igen när han inte kommer tillbaka. Nu är jag van vid det och det tar bara några dagar  för mig att resa mig. Det borde inte vara så här. För jag vet att vi har kemi. Jag dras till honom precis som om han är en magnet och jag blir sur på mig själv att jag släpper in honom. Men jag vill ha honom i mörkret hos mig. Tiden den stannar när vi rör vid varan. Jag lättar jag flyger jag svävar fram. LOL:P. 

Tänkte bara säga att jag vet att jag bara skriver en massa skit här som är helt ointressant för er!

Nationella proven börjar för oss nästa vecka och jag börjar känna mig stressad. Speciellt över talet, som jag bara precis har börjat med och som ska hållas på onsdag! Sen allt annat som händer gör att det snurrar i min skalle. Jag vill bara gå och sova nu och vakna när sommaren börjar!

Han är fast i min skalle och han vill inte försvinna. Jag vill vara med honom men jag vill ändå inte vara med honom. Mitt huvud är en katastrof just nu. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vill veta vad han känner. Och om jag ska säga sanningen så tror jag faktiskt inte vi känner så olika. Det är hopplöst att hålla på så här. Man blir helt slut av det. Jag vet att det är detta som gör mig deprimerad. Bara bestäm dig hur du vill ha det! Låt inte mig bli drabbad för att du är osäker på dina känslor.

Jag bara känner att jag inte pallar med mer! Och jag har ingen att prata med. Jag är helt själv! Bara jag och jag kan inte hantera det. Jag måste snacka med honom! Men han ser på film med en annan tjej. Som jag någon gång har skrivit i min dagbok "Jag skiter i om han är med andra tjejer. Så länge jag vet var vi står." Och det vet jag ju aldrig. Vi är alltid mer än vänner. Men vi är aldrig ihop. Jag är trött på att må så här dåligt. Han var så gullig i går natt och nu ingenting. Kanske beroe det på mig. Jag vet inte. Men vid det här laget borde han fatta hur jag fungerar. Jag vet i alla fall hur han fungerar. Så det här var ju ingen nyhet. Ändå blir jag lika förstörd varje gång. 

Jag är så dum! Jag gör samma misstag om och om igen! Och nu sitter jag här och hör snubben med en annan tjej! Jag hatar mig själv och nu kommer jag börja gråta! Jag pallar inte med honom längre! Allting är enligt hans regler! Om du hade varit smart så hade du gjort rätt från början! Då hade du haft mig nu! Och efter i natt så ska du fan ha bestämt dig! För jag pallar inte må så här!