För ett tag sedan lånade jag någre böcker om hur man tar sig ur sin depression och jag började göra de uppgifterna i boken. Men  när jag insåg att jag bara blev mer deprimerad av att göra dem, eftersom jag insåg att jag verkligen var deprimerad slutade jag göra dem. För jag orkade inte må så dåligt som jag gjorde efter att ha kommit en bit in i böckerna.

En uppgift var att skriva om vad som hänt det senadte halvåret. Men då ansåg jag att det var bättre att ta ett år tillbaka eftersom det var då allting började. Jaag insåg väl att jag har gått igenom en hel del under bara ett år. Tänker skriva lite smått vad som hände då.

I början av förra året blev jag ihopparad med min första pojkvän och allting funkade bra fram tills han gjorde slut efter tre veckor. Jag hade redan i början av förhållandet insett att det inte skulle hålla så det var lungt. Men jag inså snabbt hur tråkigt mitt liv var och att jag aldrig gjorde nånting. Bara någon månad efter att min pojkvän gjort slut med mig började jag snacka med en annan kille som egentligen gillade en annan tjej. Jag träffade aldrig honom, men vi pratade i princip 24/7 under en längre period. Men allting var på hans vilkor. Jag mådde jättebra av att prata med honom. Men sen mådde jag så dåligt av att han inte ringde. Vilket bara fick mig att må sämre eftersom jag lät honom styra över mitt humör. Mitt i allt detta så blev jag allt sämre på att göra mina läxor och ägnade mer tid till helt oviktiga saker. Sen på våren hotade en av mina kompisar en annan kompis för bara en liten sak och på så sätt slutade jag prata med henne. Jag gick runt och hatade henne ända fram tills skolan slutade i juni. Då hade jag även fått nog av min cp-klass och var glad att komma bort ifrån det stället. Vilket var så skönt och det kändes som om allt skulle lösa sig efter mina jobbiga år på högstadiet när jag till hösten skulle börja gymnasiet. Jag var aktiv i princip hela sommaren och var jätteglad. Så i slutet av sommaren så började jag gymnasiet och flyttade till internat. Jag tänkte att nu ska allt lösa sig. Men hur ska det funka när man är så blyg som jag är? Allting var jättebra (trodde jag). Jag älskade min klass och internatet verkade jättekul. Det kändes som om jag var på rätt plats. Men jag föll ganska snabbt för fel kille. En kille som behandlade mig dåligt och som fortfarande gör det. Så efter bara en lite mer än en månad in på terminen hade jag kommit in i en ny "depression". Jag kom efter i skolan och jag ville bara sova hela tiden. Jag orkade inte nånting. Och det gick i vågor med den här killen. Alltting var på hans vilkor. Jag vet inte om jag kom ur den "depressionen" innan jullovet. Sen på det var det en massa problem på internatet. Det var förstörelser av allt möjligt. Där mitt lås var en av dessa förstörelser. Vi blev nog lite utstötta av de andra och jag vet inte varför.Det kändes bara jobbigt att vara på internatet. Så jag flydde väl en hel del för att slippa plågas här. Men jullovet kom och det kände som om det skulle bli en vändpunkt. Fakrtiskt så mådde jag mycket bättre efter jullovet.

Vad har hänt detta året då? Ny uppdatering imorgon!

Jag är ledsen om jag bara babblar en massa strunt. Men jag orkar inte med mig själv just nu bara.

Även fast han luktar maskin största delen av tiden, så älskar jag hans lukt. Jag vill bara ha mer hela tiden. Jag vill ha mer av hela han. Men om man är mig kommer det nog aldrig hända!

Jag vet seriöst inte vad jag ska göra. Jag är verkligen kär i denna killen. Ingen tvekan om det. Om jag skulle ha en liten chans så har jag väl sumpat den genom att vara med mitt "ex". Han tror att jag fortfarande gillar honom. Jag gillar inte honom längre ju. Jag har bara svårt för att säga nej. Jag fattar inte hur jag kunde vara så dum att jag lät detta gå så långt! Jag hatar mig själv! Varför gör jag detta mot mig själv? Jag är så blyg! För jag vågar heller inte ta tag i saken. Allting kommer bara fortsätta så här.

Laserdom avklarat! Skitkul, inne på banan, men det hela fick mig att inse att jag inte tillhör något av gängen och att jag hela tiden står mitt emellan. Även fast jag är med det ena lite oftare är jag ändå inte med dem på riktigt. Ingen trevlig känsla ska jag säga er. Den får mig bara att vilja krypa ihop i sängen och gråta. Jag känner seriöst för ett sammanbrott just nu.  Det hela fick mig också att inse att jag verkligen har fallit för denna killen. Jag gillar verkligen honom. Det var kul för stunden. Men nu vill jag sova.

Ikväll är det laserdom som gäller för mig. Känns bra att komma här ifrån lite och hitta på någott. 

Dagen har annars varit väldigt chill. Lite svenska och engelska på förmiddagen sär man mest satt och slappade och lyssnade på musik.  Sen efter lunch gjorde vi inte speciellt mycket då heller. Vi fick till och med sluta tidigare. Så har hunnit vara ute i kylan en runda innan jag tittade på ett avsnitt av American Horror Story. Tycker alla borde se den. Jag fastnade efter första avsnittet. Har nu kommit till slutet av säsong tre. Älskar serien. Ni borde ge den ett försök om ni inte redan har sett den och älskar den. Skirv gärna vad ni tycker om den i så fall.

I really wish you would

Drop everything now

Meet me in the poring rain

Kiss on the sidewalk

Take away the pain

Cause I see sparks fly

Whenever you smile

Give me with those blue eyes

Baby as the lights goes down

Give me something that will hunt me when youŕe not around

Cause I see saprks fly

Whenever you smile